Exakt hur svårt och dyrt kan det vara att ha tvättrådslappar i ett material som inte skär och hackar sönder huden?! Det verkar vara come il faut, ja nästan en tävling, i vem som kan skaffa fram det mest obekväma tyget för dessa små otyg i kläderna. Hur bekvämt plagget än är så blir det oanvändbart med ett tortyrredskap på insidan.
Musik i filmer och radio!
Exakt hur svårt och dyrt kan det vara att ställa in ljudet i filmer så att man inte får öronchock (skön omväxling till nakenchock iofs) varje gång musiken kommer?! Jag kastar mig (chockskadad) på fjärrkontrollen för att sänka volymen, när jag hämtat mig någorlunda och musiken tonar ut - så hör jag inte replikerna och missar en del av handlingen. Jag höjer igen, bara för att om några scener återigen hoppa högt. Vad tror filmmakarna, att jag ser film för att jag vill spräcka trumhinnorna? Eller för att filmmusiken är så jädra grymt bra? Eller tror de att de måste väcka mig då och då? Obegripligt korkat.
Och radion sen! Samma sak där, man lyssnar i godan ro på programledaren, musiken kommer (ingen chock att den kommer, i radio spelas ofta musik) men volymen automathöjs och jag sänker och jag hör inte vad programledaren säger, jag höjer, låt spelas, jag sänker, jag höjer och sänker och höjer och stänger av. Snälla, söta idioter - varför? Vill jag höja volymen för en låt så kan jag göra det själv, no problem, jag vet var volymknappen sitter, åt vilket håll jag ska vrida och allt.
Stavfel i tidningar!
Åh, mamma mia, nu känner jag hur adrenalinet rinner till. Exakt hru svårt och dytr kan det varra at anställla en korrekturläsare?! Ja, det kanske är dyrt, men hur svårt kan det vara att be reportrarna att åtminstone läsa igenom sina artiklar innan de skickar iväg dem för publicering? Visst de har så bråttom, tempot är så högt nuförtiden, bla bla, men det har gått så långt att jag inte kan lita på att ett en persons namn, ett land, en sak eller whatever stämmer. Ofta förstår jag inte innehållet i artiklarna, utan måste dechiffrera mig igenom felstavningar -syftningar och grammatiska tokigheter. Felaktigheterna beror inte på inkompetens utan på slarv och på att journalisterna gärna använder rättstavningsprogram istället för att läsa igenom texten. Rättstavningsprogrammen har ingen hjärna, men jag vill gärna tro att tidningsägarna äger en. "Papperstidningen håller på att dööö! Vi går med förlust, det är så synd om oss!", ylar tidningsvärlden. Ja men skärp er då! Det minsta läsaren kan kräva är väl att man ska slippa gissa vad som egentligen ska stå i artiklarna?!
Vad irriterar du dig på?
